Värsta vänskapen

Eleverna vid SPSU skriver lyrik, epik och dramatik med konstverk av konstnären Bo Haglund (Pro Artibus) som inspirationskälla. Denna vecka avtäcks konstverken på skolan och på torsdag besöker Bo Haglund skolan. Vi avslutar projektet i vår blogg med "Värsta vänskapen" av en elev på högstadiet. På hösten ordnas det skrivverkstad för eleverna  på högstadiet och gymnasiet tillsammans med Pro Artibus. Vi ser framemot  samarbetet och är nu övertygade om att en bild säger mer än tusen ord.

 

Det var en sen kväll och en mycket mörk sådan. En pojke gick utanför en gammal butik. Pojken hade på sig en blå munkjacka. Man kunde inte se hur han såg ut, på grund av den mörka kvällen. Han gick framåt och stannade i skenet av en gatlykta. Då kunde man se att personen såg mycket ledsen ut - men samtidigt också glad.

En annan pojke kom gående med mycket saker i en ryggsäck och ett tält i högra handen. Han var klädd i en ljusblå jacka. Han hade högst sannolikt tältat i skogen. Han gick framåt och just när han skulle gå förbi personen med en blå munkjacka föll hans tält ur handen. Pojken med blå munkjacka sade till honom:

-Hej! Jag heter Sven. Behöver du hjälp?

Då svarade pojken med en ljusblå jacka till honom:

-Hej Sven! Jag är Gustav. Om du kunde hjälpa, så vore det mycket bra!

Sven och Gustav gick tillsammans framåt i den mörka kvällen. De gick fram till Gustavs hus. Hela vägen hade de berättat om sig själva för varandra. Sven berättade att han hade blivit mobbad när han var liten. Mobbarna tyckte att Sven var dum och inte annars heller gillade de honom. Gustav berättade att hans föräldrar hade dött när han var liten. Därför är han mycket i naturen. Han har lärt sig redan i barndomen att vara självständig.

-Vill du ha mitt telefonnummer, så att vi kan kontakta varandra senare? frågade Gustav.

-Ja, gärna! sade Sven.

-Tack för att du följde mig hem. Hejdå! Vi hörs!

-Hejdå Gustav!

Nästa dag när Gustav vaknade tänkte han direkt på Sven och på det som de hade pratat om igår. Han skickade ett meddelande till Sven och undrade om de skulle kunna ses någon dag igen. Sven ville inte träffa Gustav, eller ett sådant meddelande fick Gustav. Sven hade dessvärre inte själv skrivit detta meddelande utan hans ”kompis” Pernilla som var avundsjuk på Sven för att han hittat en ny vän. Pernilla hade skrivit svaret till Gustav i all hemlighet. Gustav hade ingen aning om att någon annan läser hans meddelanden.

Gustav kontaktade inte Sven flera gånger på grund av meddelandet som Pernilla hade skickat.

© 2017 SPSU

Publicerad 24.04.2017 kl. 08:50

Gick upp i rök

Eleverna vid SPSU skriver lyrik, epik och dramatik med konstverk av konstnären Bo Haglund (Pro Artibus) som inspirationskälla.

 

 

Det kan komma en tid i ditt liv när allting du planerat och tänkt bara bleknar bort. Då kanske du känner att du inte är värd någonting längre. Det här insåg jag för en tid sedan när jag fick detta sms:

Det här sms:et hoppas jag att du läser på ett ställe där du är ensam, bli inte skrämd. Du förstår allt om du bara läser fortsättningen.  Jag hade planerat allt för mig och för dig, men du fick aldrig veta det. Den här onda världen var bara inte färdig för mig eller mina stora tankar. Ingen annan utan du kände mig och inte ens du kände mig fullständigt. Andra visste någonting du inte vet och nu ska du få höra det. Mina känslor för dig är större än du vet. De växte till ett stort moln ovanför  mitt huvud, men andras tankar kraschade dem. Bara din åsikt skulle ha haft en betydelse, men jag klarade inte av att berätta det för dig. Vem vet om vi skulle ha kunnat bli något stort. I mitt huvud finns bara röken av de bortkastade tankarna och idéerna. Jag vill att du vet att det finns ingenting som du kan göra mera. Allt är redan gjort. Jag är på ett bättre ställe nu. Jag älskar dig och kommer alltid att göra det, även om Gud inte accepterar detta.

© 2017 SPSU

Publicerad 21.04.2017 kl. 09:21

Jag har inget ansikte

Eleverna vid SPSU skriver lyrik, epik och dramatik med konstverk av konstnären Bo Haglund (Pro Artibus) som inspirationskälla.

 

  ̶̶  Jag har inget ansikte. Jag är vacker inuti och det kan alla se. Jag behöver inget ansikte. Jag tycker att det är härligt att alla kan se varandra som vi är, inte som våra ansikten framställer oss. Varje människa är en blomma, vacker på sitt eget sätt. Det finns inga äckliga blommor - bara unika. Jag tycker att vi inte behöver ansikten. Utan dem kan vi uppskatta varandra mera, då ser vi hur vackra blommor vi alla är.

 

  ̶̶  Jag har inget ansikte. Jag skulle vilja ha  det tillbaka - eller skulle jag? Jag är inte säker. Mitt vackra ansikte, med blåa och klara ögon, som ramas in av mitt ljusa hår - det är borta. Men är det på riktigt en så dålig sak? Ingen kunde se mig som jag är, då mitt ansikte täckte mig. Alla såg bara mina blåa ögon och mitt ljusa hår. Jag fick lätt allt jag ville, bara genom att fråga, men ingen såg mig som jag var. De såg bara en dum blondin. Ingen visste hur mycket jag älskade att leka med mina tankar och lära mig nya saker. De vet inte hur öppen person jag är och hur mycket jag kan ge till världen. Dessa motstridiga tankar får mig att känna som om mitt huvud skulle vara ett hus. I ett rum finns en person och alla vill ha olika saker och ropar samtidigt.

 ̶̶  Jag har inget ansikte. Jag behöver det. Vi behöver alla det. Vi är inte vackra att titta på utan våra ansikten. Vi har alla hemska hemligheter och vi  är alla fula. Vi har skapat en mask, som döljer denna fulhet, våra ansikten. Vi skapar ansikten, för att bespara andra från att se våra hemska själar. Vi är alla svarta personer med djur in i oss. Vi är alla brutala varelser som tänker bara på oss själva och är färdiga att trampa på andra för att förbättra vår position.

 

 ̶̶  Ingen av oss har ett ansikte. Vi tänker inte lika om denna sak. Vad ska vi göra?

 ̶̶  Jag vill ha det tillbaka!

 ̶̶  Men varför? Du behöver inte det, ingen av oss behöver.

 ̶̶  Det skulle nog vara roligt att få mitt vackra ansikte tillbaka. Mitt unga vackra ansikte.

 ̶̶  Men förstår du inte att du är vackrare utan det, det är vi alla.

 ̶̶  Nu har du fel! Det finns ingenting äckligare än det, som finns i vårt inre. Ingen vill se det och bara sådana hippier, som du tänker att alla är vackra. Då man växer får man nog se hur fula och hemska alla är.

 ̶̶  Men om alla är lika fula finns det ju ingen som är på riktigt ful. Om vi alla är fula finns det ingen som man kan jämföra sig  med. Vi är alla lika fula, alltså jämlika. Varför kan vi inte då se alla som vackra om vi alla är likadana. Jo, det är ju sant att vi är olika, men vem kan bestämma vad som är vackert och vad som är fult?

 ̶̶  Jag tycker att det är lättare att vara mig själv då har människorna inga fördomar om mig.

 ̶̶  Det är nog sant, ofta dömer människor  andra enligt deras ansikten, fastän man inte känner  personen. Om du tycker att du är ful inuti, gör något åt saken. Det borde nämligen inte vara så att man tycker att man är en hemsk person, men gör ingenting åt saken.

 ̶̶  Men varför ska jag göra något åt saken. Vi är alla fula och de som säger att vi är vackra ljuger! Vi säger alla att människan är vackrast inuti, men detta är bara en lögn som vi upprepar för att inte känna oss så hemska som vi är. Vi är nämligen hemska var och en av oss.

  ̶̶  Men varför bråkar ni? Det finns inget rätt svar.  Ni behöver inte övertyga den andra om att er åsikt är den rätta. Vissa  tycker att det är det inre som är viktigt, medan  andra tycker att ingen borde se vad som finns i vårt inre. Ni har båda rätt, så nu kan ni lugna ner er och lämna varandra  i fred.

© 2017 SPSU

Publicerad 20.04.2017 kl. 10:59

Pojken utan huvud

Eleverna vid SPSU skriver lyrik, epik och dramatik med konstverk av konstnären Bo Haglund (Pro Artibus) som inspirationskälla.

 

 

 

Han känner sig tom,

inget kan stoppa honom.

Hans hjärna bankar,

för han är utan tankar.

 

Hans huvud är som en ballong,

inte lika lång

men lite som en säsong,

alldeles för trång.

 

Han vill vara hel,

inte bara en del

av en tegelsten.

 

Han har dock en keps

som lätt släpps,

för han inget huvud har

och det finns inget kvar.

 

© 2017 SPSU

Publicerad 20.04.2017 kl. 08:40

Vänskap

 

Eleverna vid SPSU skriver lyrik, epik och dramatik med konstverk av konstnären Bo Haglund (Pro Artibus) som inspirationskälla.

 

 

Jag är en bra vän.

Jag lyssnar när du klagar.

Jag stöder dig.

Jag lyssnar när du gråter.

Jag tröstar dig.

Jag lyssnar när du glädjas.

Jag glädjas med dig.

Jag lyssnar när du har problem.

Jag löser dem för dig.

 

MEN

 

Du lyssnar inte på mig.

Du stöder inte mig, utan låter mig falla.

Du låter mig gråta ensam.

Du låter avundsjuka fylla dig när du ser mig glädjas.

Du letar efter flera problem istället för möjligheter.

Du drar ner mig.

Du använder min kärlek.

Du, är inte en bra vän.

© 2017 SPSU

Publicerad 19.04.2017 kl. 17:04

Tankar

Eleverna vid SPSU skriver lyrik, epik och dramatik med konstverk av konstnären Bo Haglund (Pro Artibus) som inspirationskälla.

 

 

Mitt huvud är som en skog.

Träden är mina tankar.

Mossor är mina känslor.

Stigar är mina val.

Jag springer omkring i skogen.

Jag försöker tränga genom mina tankar.

Jag försöker vada genom mina känslor.

Jag försöker välja den rätta vägen.

Jag försöker hitta fram,

den rätta vägen,

men ju djupare in i skogen jag kommer,

desto mer vilse  är jag.

Det kommer dagar och nätter,

ljus och mörker

men ändå kommer jag inte framåt.

Jag är mer vilse än i början.

© 2017 SPSU

Publicerad 19.04.2017 kl. 12:58

Oväntad vänskap

Eleverna vid SPSU skriver lyrik, epik och dramatik med konstverk av konstnären Bo Haglund (Pro Artibus) som inspirationskälla.

 

 

 

Justin är i parken och röker som vanligt. Han märker att någon observerar honom. Sedan hör han att någon tar bilder på honom.

Justin: Vad fan gör du?

(Alex stiger fram bakom en  buske.)

Alex: Ömm... ömm.. Jag tar bara bilder till årsboken.

Justin: Ska jag döda dig eller? Du kan ju inte ta bilder på mig när jag röker.

Alex: Ja, förlåt jag har bara tappat min inspiration och vet inte vad jag ska fota.

Justin: Vill du ha en cigg?

Alex: Ja, tack gärna.

Justin: Men va, röker du?

Alex: Nej, jag röker inte. Jag vill bara ha en vän.

Justin: Okej, men du behöver inte röka för att vara min vän.

 

© 2017 SPSU

Publicerad 19.04.2017 kl. 11:43

Konst blir konst

 

Eleverna vid SPSU skriver lyrik, epik och dramatik med konstverk av konstnären Bo Haglund (Pro Artibus) som inspirationskälla.

 

Galgen

 

Där hänger du så fin

med fläckar av vin

båda präglas av olycka

inte alls så olika

hänger där lätt som en fjäder

i mycket svarta kläder

 

Fastspikad.

Livlös.

Hänger du på galgen,

eller i den?

 

© 2017 SPSU

 

 

Publicerad 13.04.2017 kl. 09:05

Vilka positiva egenskaper har du?

 

 

© 2017 SPSU

Publicerad 23.02.2017 kl. 11:54

Johan Ludvig Runeberg

 

Lyssna på podden om Johan Ludvig Runeberg av Jonna Kantola i åk 9.

 

 

Publicerad 03.02.2017 kl. 11:47

Zacharias Topelius

Lyssna på podden om Zacharias Topelius av Lilja Pekkala i åk 9.

 

 

 

Publicerad 13.01.2017 kl. 11:30

God jul och gott nytt år!

© 2016 SPSU

Publicerad 22.12.2016 kl. 09:53

Kan ni gissa sagan?

 

 

© 2016 SPSU

Publicerad 16.12.2016 kl. 13:52

Nyttan med svenskan

 

Före svenska veckan utlyste vi skrivartävlingen "Nyttan med svenskan" vid SPSU. Under svenska veckan avslöjade vi vinnarna och vinnartexterna lästes inför hela skolan.

 

Ta del av citat ur elevtexter:

 

"Många som går i vår skola har släktingar som pratar svenska eller bor i Sverige och det har jag också. Det är viktigt för mig att kunna prata svenska med dem."

 

”I framtiden kan jag lättare få ett jobb om jag kan svenska. Om det kommer svenska turister till Finland kan jag hjälpa dem om de behöver hjälp. Jag har också fått flera möjligheter i min hobby, slalom. Ett av världens bästa slalomgymnasier finns i Sverige och nu har jag chans att komma in dit, tack vare min svenska.” 

 

”Det finns många bra TV-program som jag kan följa när jag kan svenska. Dessutom skriver min mormor Facebook-uppdateringar på svenska, så det skulle vara tråkigt om jag inte skulle förstå svenska.” 

 

”Jag var på ett innebandyläger och i samma lag som jag spelade två finlandssvenskar. De förstod inte finska så jag blev deras tolk.”

 

”Under en fotbollsturnering i Danmark träffade vårt lag spelare från de nordiska länderna. Jag var den enda som kunde svenska i vårt lag och därför blev det mitt jobb att lösa alla konflikter som uppstod på skolan där vi övernattade.” 

 

”Jag har nytta av svenska när jag träffar mina släktingar som bor i Sverige. Man har nytta av svenska när man vill lära sig andra språk, t.ex. tyska." 

 

”Jag har själv knutit flera vänskapsband med hjälp av svenskan.” 

 

"Om man åker till Karleby eller Lappfors,  så har man nytta av att kunna svenska språket. Man kan nog också finska där, men det finns många människor som inte kan någon finska alls."

 

”Jag har också haft nytta av svenskan då jag har lärt mig engelska och tyska. Orden liknar varandra väldigt mycket  och man har lätt att förstå varandra. Var man än är i Norden klarar man sig med svenskan.” 

 

”När vi var i Norge ville vi hitta ett fint vattenfall men vi hittade ingenting på nätet så vi pratade med lokalbefolkningen som hjälpte oss att hitta en jättefin fors med ett stort vattenfall.” 

 

"Att du kan flera språk är en utmärkt gåva och när du kan flera språk har du flera möjligheter i livet." 

 

"En annan sak som jag bara måste inflika är urvalet av böcker, filmer, bloggar, radio- och tv-program, forum i sociala medier samt tidningar. Ju fler språk man kan, desto mera saker kan man ta del av."

 

© 2017 SPSU

Publicerad 09.11.2016 kl. 14:07

Livet på Roihu

 

 

 

Roihu var ett stort internationellt scoutläger på  campingcenter Evois i Tavastehus. Själva lägret varade i nio dagar (20.7-28.7), men bygglägret började redan 15.7 och rivningslägret varade ända till 31.7. På Roihu deltog sammanlagt 17 000 människor från över 45 olika länder.

Lägret var indelat i sex olika underläger: Unity, Hurma, Raiku, Syke, Polte och Humina. Dessutom kunde man delta i   familjelägret ”Riehu”. Alla underlägren var indelade i mindre byar. Det var som att leva i en liten stad. Alla var snälla och tog varandra i hänsyn. Du kände dig aldrig ensam för det fanns alltid någon vid din sida.

Livet på lägret

Lägret började med en öppningsceremoni, och slutade med en avslutning. Det ordnades också en fest i mitten som hette ”midfest”. Festerna var för alla 17 000 deltagare.

För alla deltagare erbjöds det program  som föll i smaken.  Det fanns mycket mer att göra än vad det fanns tid. Programmet var mycket noggrant planerat och det var av hög kvalitet. T.ex. teman som global verksamhet och kreativitet formade programmet.

Varje kväll klockan 11 var det tystnad så att spejarscouter  och de som ville fick sova. De som inte ville sova gick oftast till Club Encore. Club Encore var en klubb med en DJ som var där bara för att uppträda för oss.

Tankar om Roihu

”Roihu var en av de bästa veckorna och upplevelserna i mitt liv. Där jag fick nya vänner från Finland och andra håll i världen, vilka jag aldrig kommer att glömma.” -Iiris

”Roihu var en vecka som jag aldrig kommer att glömma.” -Sonja

”Väldigt många väntade på Roihu. För mig själv kändes det inte så stort men först under öppningsceremonin där man såg alla 17 000 deltagare förstod jag att det kommer att bli en helt ofattbar vecka. Jag skulle aldrig ha trott att jag skulle ha dansat irländsk folkdans med irländska pojkar, lekt med belgier eller kommunicerat med fransmän utan ett gemensamt språk. Jag skulle aldrig ha trott att jag skulle ha överlevt nio dagar med fyra timmars sömn. Det var väldigt många aktiviteter som man skulle ha velat göra, men nio dagar räckte helt enkelt inte till. Det kändes som om man levde ett annat liv på dagen än på natten. Det var den högsta höjdpunkten under sommaren och jag skulle vela uppleva lägret på nytt.” - Rebecca

”Den internationella vandringen (löpelden) var bra för där fick man bekanta sig med andra människor från hela världen. Jag lärde mig känna först finländare och sedan människor runtom i hela världen.” - Kaisa

Egna tankar

Roihu var kanske den bästa händelsen under min sommar. Det var en sådan händelse som jag aldrig kommer att glömma. Fast jag har varit på många olika läger, kommer detta läger alltid att vara ett bra minne.

Roihu var på ett sätt ett annorlunda läger, för vi var så många där och det var mitt första ”finnjamboree”. När man är på ett läger, stannar tiden på något magiskt sätt. Det är en jättefin känsla. Man får så fina minnen från lägren och det är ganska svårt att formulera känslan till ord. Som souvenirer får man nya vänner, fina upplevelser och underbara minnen.

Mer information hittar du här:

https://roihu2016.fi/sv

Elev i G1

© 2016 SPSU

Publicerad 15.09.2016 kl. 13:17

 


I bloggen "Från värld till värld" (© SPSU) har eleverna vid Svenska Privatskolan i Uleåborg möjligheten att publicera sina texter och läsa varandras texter.

 

(Vid förfrågningar: Karin.Latvasalo (at) eduouka.fi)

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer

30.05, 14:51Lässtund av
30.05, 14:48Godislandet av
30.05, 14:45Min sommardikt av
30.05, 14:45Godislandet av